negativitet är jag

hatar människor
forever and ever
finns inget positivt i dom
finns inget positivt i mig
idag fick jag höra att det lät hemskt när jag skulle spela gitarr till en låt på showen
Känner verkligen dom där klaffarna...
finns inget positivt i livet

Uppskatta varje unik dag? No fucking way

rabbit rabbit frooog

Vi har fått en hare som sitter utanför mitt fönster varje morgon och äter på gräset,
är det kanske sådant här jag måste lära mig uppskatta - istället för att vänta på en jävla vändpunkt i livet?

Pathetic

Det enda jag vill är att låta se världen på min fysiska sida hur jag rasar samman, så dom sedan kan se hur mycket jag kämpar varje dag då jag återuppbygger tornet.
För det är aldrig någon som ser det psykiska.

Föresten var jag väldigt svart idag. Känner mig väldigt svart.

when we were winning

I thought I saw him today, through a crowd in the street
I tried to run up to him, and my heart was beating fast
But he was already gone, he was lost in the crowd
but will I see him again, on the street or on the bus?
And can it be true, love never really dies?
and is there still a chance,
the fire never dies


Soon I grow older, but God knows I haven't lived yet

A chance I never got

Jag lyssnar på Broder daniel - When we were winning (long version) på repeat. Finns ingenting som påminner mig om sommaren 2008 bättre.
Det började kvällen den 11 juni. Då började sommaren för mig. Sen dog den vid 25 september.
Den låter somrig för mig, den är så fin. jag tänker bara på dig. Du är fin. Jag hoppas vi ses någon gång, samtidigt som jag inte vet om jag verkligen vill träffa dig. (Fan vad töntig jag är som bara skriver "dig" & "du" hela tiden, men shit the same). Jag vill krama dig, och lukta i ditt hår överdrivet mycket så det känns som om jag pussar dig hals.
Dina armar om mig, mina armar om dig
Det kändes verkligen som om tiden stod stilla då.
Is there still time?

Connection via nätet,
ingen connection annars. At all.
Det suger.

myter

"klaffar" kanske bara är en myt. som med allt annat
det finns inga klaffar, det finns ingen timing,
det finns bara själar som spricker och som är alldeles för ensamma.
jag klarar inte av att vara delad, jag kan inte vara ensam

Jag vet inte om jag ens orkar försöka vara glad mera
Visst, ödet. Det har skett för mig. Jag tackar ödet för att jag är vid liv,
inte mig själv eller några övningar som skulle få bort ångest.
Men jag har varit med om ödet visserligen ganska många gånger, är det min tur igen?
Nä, det kan inte stämma? Vad har jag gjort för rätt nu?
Måste jag ligga på gränsen mellan liv och död för att något ska inträffa,
något som betyder något och ger mig hopp?

hår hår hår jag blir grå

Jag skiter att köpa jeansshorts nu. jag köper det i april/maj istället, hittar nästan inga nu. Förutom några som är helt okej på MQ. Men jag funderar på att köpa röd hårfärg så jag får röda pigment i håret som jag gjorde i juni -08. Då jag hade svart så satte sig bara det röda på utväxten, fast sedan när håret växte så blev jag lagom-röd!
Jag ska hoppa in i duschen nu, jag ska klippa håret lite i smyg... ska försöka få lite som sofia (remind.blogg.se) med benan och så.
haha, jag som tänkte att nu ska jag ha raklugg ett tag. Men icke. Snelugg är nog min grej trots allt!

estate

vadfan händer med världen? Det snöar, asfeta snöflingor. Grr.

friday i'm (not) in love

två klaffar har klaffat ihop nu.
jag undrar hur många klaffar det krävs till att jag vågar gå över till den sidan jag anser som allt annat än "hem". den må-bra-sidan.
1. jag har känt mig uppskattad, som om någon verkligen vill att jag ska finnas och som att någon förstår mig
2. jag ska få ta bort min tandställning om en månad.
det är helt sjukt, seriöst. det finns inga ord, bara att det är helt GALET. hur så små saker kan få mig att känna mig lite lättare och att det hjälper mig att ta död på äckliga, vidriga Hitler. Han ska dö, åtminstonde flytta, och jag vet att han kommer göra det en otroligt vacker dag. och det ska alltså inte vara den dagen då inte jag finns mer.
jag hoppas det kommer fler klaffar. så himla många fler klaffar. åtminstonde 3, eller 5.
Och sen ett plus på kanten:
Min bror och hans flickvän är så sjukt underbara. Helt sjukt underbara.

soul

jag tror det är min själ som är vriden & kluven. Snurrad och töjd,
det är inte kroppen som jag försökte skada förut. På den tiden jag trodde skada läkte skador
det är inte så
det är själen som är hackad i småbitar, utan någon förvarning

du suger

jag fick 10P på matteprovet. Av 40. Det här är det andra omprovet i matte jag får göra, på ett halvår. Jag har aldrig behövt göra omprov i något tills jag började i slutet av 8:an (framförallt 9an), förutom tyska men det brydde jag mig aldrig om.
Det här är andra gången i samma ämne. känner mig så jävla värdelös. Pappa säger att jag kan om jag bara sätter mig ner och tänker, men jag tänker ju. jag tänker så hjärnan går sönder och varenda gång pappa försöker hjälpa mig med matten slutar det med bråk och blöta kinder för mig.
Matteläraren sa att jag inte behöver göra omprov, men då måste jag få G på nationella proven istället. HAHA vilket skämt. Jag kommer inte ens få G på nationella proven

Eller vi formulerar det såhär.
Jag har en blond jävla bimbo i min klass, jag har alltid fått bilden av att hon suger i allt. Eftersom hon alltid fått sitta efter skolan och göra omprov. Hon fick 20P på matteprovet. Jag 10. Jag är dubbelt så dåligt som en blond bimbo
en blond bimbo med dålig musiksmak

Asami said:

- Why do all the people in Stockholm wear too much and too dark foundation?


i en dröm om att fly till någonting nytt

sämst äsmst sämst.
jag kände igårkväll hur ångesten låg på, men jag fick inte stanna hemma.
jag tog mig till skolan. när jag satt vid huset och rökte så kände jag fortfarande ångest.
när jag gått 3h i skolan pallade jag inte mer, jag ville bara hem och bädda ner mig. jag är för äcklig för världen.
jag klarade inte ens de två sista timmarna i skolan. jag suger. suger suger suger.
pissdag.

bedtime

Så här brukar mina kvällar nästan alltid se ut nu för tiden.
Kvällslampan som man måste släcka och tända på foten, ensam i en dubbelsäng. Mysigt. ,zebraflickan, obäddat, Ansgar & min dryga mobil som jämt ringer 05.00.



måste gå till beautyshopen & fråga om dom kan ändra exakt allting

varför gråter jag hela tiden? :(

you told me how to walk but left me running here

Nu på kvällen har jag, asami, kim & simon lirat DS tillsammans. Vi lirade (3 åt gången) några rundor i mariokart! Så nu har jag börjat tycka om både kim & asami jättejättemycket. Vill aldrig att dom ska åka... Kommer bli så jobbigt.
Åh asami är så himla söt(!!!).
asami: - Panda pop?
kim: - emmie, vad är panda pop?
jaaag: - vadå? stilen, eller godis?
kimpa: - jo, jag tror hon menar stilen.
och då förklarade jag hur man tuperade håret och att man gick i svart/vita kläder för att se ut som en panda,
asami: - aahw!
och hon låter så söt när hon säger "aahw"!!!! på bara det sättet hon kan. jag hoppas jag lär känna henne ännu bättre, jag tycker verkligen om henne!
Men imorgon ska vi till kungsberget och lära asami åka slalom, får la se hur det går.
älskar er.


ha en bra natt ni andra. puss.

sjukhuset för cpskadade emmiesar

- Ingen tycker om mig, och därför känns det onödigt att ens försöka mer. Jag gör ändå ingen betydelse.
- Men jag tycker du borde finnas. Hjälper det?
- Jag vet inte...

Det hjälper för stunden, jo. Men i längden? Nä. Glömt det positiva på två sekunder.

fuck off and die

Befann mig hos hjärntvättaren mellan 10-11 idag. Vad fick vi reda på idag? Jo, att jag inte har någon anledning till att existera längre, att jag inte är bra på nånting, med massor av mera.
jag hatar mig själv mer & mer för varje jävla dag. Det blir så svårt att INTE skolka från den där engelskalektionen, att INTE missa bussen för att missa de & de. Jag sjunker ner på en termometer. Längre & längre ner mot -500.
Min lärare sa att det var pga vädret jag sjunker. Nu när solen börjat titta fram, när man ser den torra asfalten, alla blir faktiskt mycket gladare. Jag ser det. Men jag känner det inte någonstans i kroppen.

Sitter här med huvudvärk och kurrande mage. medan alla andra i min familj mobbar & nobbar.
jag blir jämt utanför.
När jag grät i stolen bredvid mamma nyss, märkte hon det och frågade vad som var fel? EH NEJ.

okej, ska sluta tycka synd om mig nu. ville bara få ur lite skit ur min underbara vardag
ska gå och dö nu
FUCK OFF.

actionman

Kolla in vadfanjaghargjortidag.blogspot.com för att se våra presenter från Kim  & Asami som dom tog med hem från japan :D
puss på er finafina barn

det är långt... mellan flen & paris

A picture of you in your room.


A picture of you very drunk.



The youngest picture you can find of yourself in digital form.


A picture of you making a goofy face at the camera.


A picture you miiiiiight have edited to make yourself more attractive.


A picture of a night you regret.


The most recent picture of you.


A picture of you showing off a new haircut/color.



A picture of you when you were anything but happy.


A picture of you that you had no idea was being taken.


A picture of you when you were a different person than you are now.


A picture of you with someone you love.



A picture of how you'd like the world to see you.

En glad popare som ler när den 5 min innan haft en otrolig ångest, i fina nya kläder och impulsiv

A picture of a time when everything was changing.


A picture that makes your heart hurt.



A picture that makes your heart smile.


A picture of one of the best nights of your life.

*

äckliga flodhäst

D40


pingba k

jag vill vrida ut och in på mig själv,
dock inte världen. Den är ännu fulare inuti med alla dess hemligheter och försökt gömda lögner.

how to feel like a queen

ÄNTLIGEN!!! JAAJAJAJA!
Känns det som fast det inte borde. Min mamma frågade om jag var sjuk då hon såg på mig. Varför jag vill skrika massa glädjeskrik (fast jag inte har krafterna till det) är för att då misstänker dom åtminstonde att något är fel. Känns som att jag äger, nu ser alla att det är något fel och då kommer dom inte vilja prata om det med mig! Så brukar det åtmistonde vara. Vi får se hur folk reagerar.
Som vanligt i skolan så säger dom bara:
- Okej. Jobbigt. Typ.

So long since I wished to get up in the morning

När jag börjar grina på gärdet hem från bussen efter skolan och börjar spilla tårar, som för övrigt inte gör något bättre, då jag kopplar matte till det ena & det fula, det kopplas till matteprovet imorgon som jag inte kan något av. det kopplas till siffror som för över det till mig.
När ångesten lägger sig som ett täcke och när du måste fundera på hur du ska göra veckan framöver på bussen hem, medan alla andra kastar snö i bussen och skrattar.
När jag är helt ensam och klassen skrattar, då jag ligger på bordet i skolan och sover.
Det handlar hela tiden om samma sak.
Samma jävla sak.


skjut

din rosa text är mindre rosa. och det är inte för att jag har blivit kallare,
utan för att du blivit äldre blandat med min rädsla.
Rädslan för att göra bort mig, vad den rosa texten bildar och min kropp.

it hurts with every heartbeat

jag vill träffa Tove, nu. jag vill skrika ut allting som händer, allt det läskiga. det går bra att bara viska det i hennes öra, hon förstår ändå. Jag vill bara träffa henne, sitta i skinfotöljen som är ganska hård och ryggstödet för långt bak, och säga allting om min rädsla. varför jag håller på som jag gör, för ingen förstår mig
fast jag vet att det är jättemånga egentligen som förstår.
Nu måste jag gå. Börja städa garderoben igen och låtsas vara glad och säga till allting:
- Nej, tack.

No you're right. It doesn't matter - at all

jag vill bara lägga mig platt  på marken och gråta skiten ur mig,
men jag kan inte gråta längre. Inte mycket och länge. Bara nån tår och lite.
jag ska inte till Tove förrän nästa vecka, jag vet inte om jag orkar vänta tills dess
jag vill dö men jag vill inte dö. Men det känns bara som att det kvittar just nu,
död eller levande - what does it matter?


vad jag bryr mig om är att se som i slowmotion när du går sönder inuti, som jag gjorde det

nu känner jag den där tyngden i bröstet,
den där som jag alltid i efterhand älskar.
Hela jag är en sten med onda planer
kom inte nära,
jag kanske smittar med min pest

larger than life

jag står praktiskt taget och skriker
"DET ÄR JU DIG JAG MENAR! HALLÅ?" och viftar med armarna som om jag vore totalt galen. Men du märker inte sånt, haha icke. Du märker bara allt annat som inte är viktigt (för mig).

idag frågade pappa i bilen
- Lilla gumman, hur är det?
Och det lät verkligen som att han menade. Som att han var redo att lyssna
- Bra.
- Säkert? Jaa, det är coooolt! Inga problem, livet ba glider på!
Också var han, vips!, tillbaka till sitt vanliga jag och jag undrar om någon egentligen skulle bry sig

Jag har blivit så rakt på sak, tråkigt.

du ryggar tillbaks vid mig

Where we met each other last time
like one year ago from now, like one year out of waiting
Could have been a good winter
but you never did arrive
The spring was nice
but I missed your eyes
Now summer's here again

I wanna find whatever there's to find
I wanna know how things can turn out fine


döda dagar

det finns en oskriven & osynlig regel någonstans. jag vet inte riktigt vad den säger och varför den skulle säga så, men jag har en suddig bild. Som en polaroid som hamnat i en vattenpöl och sen har konturerna suddats ut från vågorna.
Men mår jag tillräckligt dåligt för att få säga att jag inte mår bra? Mår jag tillräckligt hemskt för att få gå till en psykolog?
Finns det speciella nivåer?
För det är exakt det här jag menar, den oskrivna & osynliga regeln. För mig känns det som att man måste ligga på en viss minus-nivå för att gå till en psykolog, och klassa sig själv som att må dåligt. Att ha problem. jag vet inte vad jag vill säga, antagligen att
jag mår bra när jag mår dåligt, vill inte börja må bra. eller rättare sagt: vågar inte.
försöker ändra på mig, göra drastiska förändringar men ingenting gör så jag ändrar syn på mig själv.
mig äckliga själv


du är värd att dö för


du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt

idag är det ett år sen. jag lyssnar på kent och är sur & saknar.
kanske blir lite ljusigare-hårig idag, vi får la se.
För övrigt:
Livet är tråkigt och allt det där som jag alltid säger

Jag stenar i mitt glashus,
jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla,
ja jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker,
det växer avund klar & grön
Jag är livrädd för att leva,
och jag är dödsrädd för att dö

columbus

Min pappa har gjort lax. Lax är faktiskt gott.

anna ternheim

Åh, Anna igår var så himla himla himla fint!! och hon är så fin och allt var fint, människorna jag var med, bandet (inkl. anna), ljusuppsättning, men liksom ja allt! åh och hon är så söt också. Hon fick jackpot av arbetarbladet såg jag imorse med halvöppna ögon, feint! Och hon spelade Shoreline btw, ankskinn på en gång.
Sedan efter konserten signerade hon min hand och biljetten.
- kan du skriva på handen också?
*hon svarar inte så jag kollar in i hennes djup mörkblåa underfina ögon*
- viiiiill du verkligen ha en autograf på handen?
- ehh... jaa...?
- då får du det!
haha så fin hon är.
Tack så jättemycket, emma! blev så glad när du frågade mig om just jag ville följa med :):)

mitt kvarter

Där nere stod bänken där vi satt, kvällen vi vart ihop
Funderar på att bära iväg den och glömma bort

Nedre botten, Beauty-shopen
Funderar på att gå dit varje gång jag hatar mitt liv
"Hej, snälla kan ni ändra exakt allting?"

Jag undrar vad du ser, vad du gör, var du bor,
vad du jobbar med, när vi ska ses, när det blir,
när det blir vi?

om du möter mig någonstans, skulle du hälsa?

vill inte vara en uppenbarelse
en bok som ligger öppen med alla kapitel på en sida
det är som att behöva läsa en mening och sedan har man fattat hela bilden
vill inte vara för blyg att göra människor glada
inte ens våga skriva hur det är
när du är den enda jag vill prata med.
men den enda jag inte vågar prata med.

jag saknar dig

och kanske är det en av de saker som gör mest ont,
att inte veta och samtidigt sakna?
att drömma om den varje natt för att all saknad kommer upp
samtidigt som man tror att alla frågetecken sjunker ner i marken
när dom istället bara blir fler & fler

jag kan inte se dig


bara i huvudet
med armarna ihoptryckta med det där leendet som får mig att falla på knä,
för att du är alldeles för fin och jag har aldrig träffat någon som dig.

jag vill inte träffa annan som dig


för -
för mig är du unik

precis exakt nu

jag ska göra någonting - jag ska slå er med häpnad
gå över en gräns, jag ska bryta mig ut

6

vad är det för fel på mig? vad är det jag gör  som är så fel?
varför tycker ingen om mig som alla andra tycker om varandra?
varför är jag just så annorlunda? varför finns jag?
och den frågan jag ställer mig varje dag:
varför duger jag aldrig för någon fullt ut?

alla ljuger för mig hela tiden, så jag ska må bättre över mig själv. men sen får jag vilket som reda på den vidriga sanningen och allt går i tusen bitar på en sekund. jag får höra vad de har sagt om mig, dom säger det aldrig rakt ut, givetvis. men jag läser mellan raderna. när ni pratar ser jag hur eran tunga egentligen tänker röra sig.
jag märker, jag ser. jag känner.
jag är inte dum i huvet vilket ni alla tror.



jag hatar att vara jag. jag hatar mig själv.
känner mig bara sämre och sämre

you decide @ youtube

Kim och asami hade roligt på datan medan dom inte visste att dom spelade in på den länken som kommer. börjar jämt skratta somfan när Kim säger "Hi, how are you?" tänker på family guy :D:D
http://www.youtube.com/watch?v=XBhfJ5FYxYo

lilla kissekatten säger gnägg


my list

Låten som påminner mig om att jag inte är helt iskall. Gåshud hur många gånger jag än lyssnar på den.

Let me wrap myself around you
Let you show me how I see
And when you come back in from nowhere,
do you ever think of me?
Your heart is not able,
let me show you how much I care

I need those eyes to tie me over
I take your picture when I go
but I'll never let you know

I got nothing on you, baby
but I always said I'd try
Let me show you how much I care

Sometimes it's get hard and don't she know?...:
Don't give the ghost up
Just clench your fists
You should have known by now:
you were on my list

utan krav på en motprestation

Jag går runt och säger att jag har feber fast jag har 36.1. Jag blir frisk så jävla snabbt, jag hade egentligen inte feber igår heller. då hade jag 37, men i lördags hade jag 38.6. Jag förstår inte hur jag kan bli frisk så snabbt?!
JAG VILL JU VARA SJUK
Då tror folk på mig att jag inte mår bra, dom behöver de där höga siffrorna på termometern för att förstå.
Dum som jag var började jag skrika på min syster, så nu har jag fått rethosta i ca 1½h. (ja, jag är sjuk men inte feber-sjuk, bara lite smått ont i halsen). Känner mig bara så jävla äcklig och vill inte visa mig för världen just nu.
Och det värsta är att pappa har anlitat nån elektriker som ska hjälpa hos sätta upp lampor i badrummet som vi håller på att renovera, imorgon. Och jag ska vara själv med den mannen och jag vill inte visa mig för honom. nej fyfyfy.

Och alla inom min klass (min umgängeskrets i klassen) bråkar & tjaffsar. Alla förutom jag. Jag har sagt att jag inte tänker lägga mig i för jag inte orkar hålla på med sånt där. Och sånt där tjaffs om vem som har sagt vad om vem är verkligen det SISTA jag orkar tänka på nu. Att dom ens orkar hålla på.
"hur kan du säga så om henne?
Men dudå?! som att du är så mycket bättre?!
Lilla gumman... pfft... snälla.."
åååh jag orkar inte ha kompisar som ska tjaffsa om allting hela tiden!!!!!!!!!!!!!!!!!!111111111111111
det finns viktigare saker än vem som snackar mer skit än den andra, förstår ni.
alla mår dåligt & alla mår skit - håll de där för dig själv och ditt usla liv

IMPORTANT

15 DAGAR KVAR TILLS MIN ÄLSKADE ÄLSKADE ÄLSKADE BROR KOMMER HEM<3

I wanna rock n' roll all night, and party every day

saknar att festa med personer jag aldrig träffat, men som jag lär mig att tycka om.
innan personer förtörs totalt av staden och alla dansar och är glada.

RSS 2.0