20.17
imorgon ska jag kanske klippa mig.
jag vet inte vad jag ska säga mer än typ
fuck off & die
a. kaoacieijololajcnlekas
det gör så ont att se dig med andra. skitont.
och orka att vi har lika tröja, fast din är mörkare/skrikigare blå.
orka att du fan är det finaste som jag vet existerar
I went wrong
94. Listen
8. Hold still
5. Let it go
36. Don't be
21. Scared to death
53. Laugh
90. Live in love
18. Talk to someone
45. Touch
9. Breath
22. Cry
23. Accept
2. Forgive
I'm not good enough
TEAR
38. Have faith
1. Love
86. Open up
11. Remember
99. Say goodbye
can't stop
pinsamt. jag är sådan barnunge, jag skäms så himla mycket att jag är så svag.
tired of impressing, tired of prooving myself to people that I thought already knew me
tired of nights with none of that sleeping
I'm tired in the mornings, tired in the evenings
tired of spening time with my cellphone and messages you sent me ages ago
jag drömde om en bardomsvän igår
du stod i trappen och jag försökte komma på hur man uttalade ordet "anxious" som vi har i läxa.
- Hur säger man det? asjiöz?
- anxschöz.
säkert bara för att du gick på engelska skolan. brukar åka förbi där med bussen, föresten.
Det slutade med att jag pratade med Sandra från stockholm i telefonen.
S: - ******, berätta för henne.
jag: - vadå? är du hemma?
blubb: - jaa.
och jag kommer ihåg hur lugnt jag tyckte det var, det gjorde ingenting att du var hemma. jag sa bara:
- okej, men vi hörs senare!
och vi hördes aldrig mer, och det var inte lugnt. för vi hörs aldrig mer.
säkert bara för att jag lämnade dig hela tiden så åkte du. jag gick in i mitt rum för att du skulle komma in dit och krama mig, inte för att du skulle köpa coca-cola.
Det finaste var att det var din riktiga röst i drömmen, jag har inte glömt den.
det liknar den där gången i augusti. fast då var det tvärtom.
då lämnade du mig. så jag gick hem.
PISS OFF
Jag känner mig så jävla ensam,undanträngd och bortglömd. just ja, får inte glömma besviken, ledsen och sårad som toppingen. JAG VILL INTE SE JAG VILL INTE HÖRA JAG VILL INTE KÄNNA JAG VILL INTE FÖRSÖKA KOMMA IHÅG DOFTEN JAG VILL INTE LÄNGTA EFTER NÅGON SMAK I LIVET
jag vill bara vara
jag vill bara vara någon annan än jag
jag vill bara vara någon annan, bättre än jag
och jag orkar inte se andra, vill inte se andra
ingen i hela världen
och det är inte "i en värld av idioter", det har blivit framtaget att det är jag som är idioten
och säkert varit det under alla dessa 15.2 åren.
anxious
med fötterna ståendes i en cirkel mitt bland 500 pers så krymper inte känslan om hur ensam jag är. Snarare tvärtom.
Det känns som att alla dom där 500 främlingarna älskar varandra, kollar snett på mig, och är tillsammans med varandra, (såklart). Frågorna och funderingarna om hur länge jag kommer vara ensam och ha den här längtan i mig, är oändliga.
Jag vet att efter vintern kommer våren, våren för med sig glada och spralliga känslor. För alla andra. För mig är det precis likadant. Ingen kommer någonsin att förstå mig, nej.
Ljuger jag för mig? Eller ljuger jag för dig?
mina fingrar är så stela,
men ändå så hela
jag söker ljuset, men jag ser det ej
saker som är gjorda av djur.
Livet är ett helvete, eller hur?
canon - you can.
jag vill köpa en sådan här skönhet! vore jätteunderbart. åh så jag vill ha den. Klappa på den varje dag. jag skulle ta hand om den som om det vore världens finaste katt. putsa den lite extra. dricka kaffelatte med den, fast jag skulle förstås försäkra mig på att min lille bebis inte fick någon kaffelatte på sig. mjao.
jag skulle givetvis inte bli lycklig - men åh så mycket bättre allting skulle kännas. det skulle nog vara en lycka i sig.
jag skulle gå hand i hand med min bebis varje dag.
your loving care
det finns inte några fler dolda ord som ligger i skrubben. och det finns inga fler känslor.
trist
evermore
trista evermore
galet
fuck you.
det är mer än bara någon sorglig klysché
yesterday
Det enda som känns är nervositet och en mage som inte vill sluta göra ont.
Det enda som luktar är cigarettrök och ingenting.
Det enda jag ser är plastpåsar för fötterna och ett ljust rum.
Nu är jag här - mitt första psykologmöte.
wonder
the swedish cold winter waiting right outside, i just want somebody to hold me through the night
jag borde inte fundera så mycket. jag vet inte hur många gånger jag spillt tårar för dig nu, och den största frågan jag har är när jag kommer gråta över dig för sista gången.
det är så fel, mitt liv styrs av dig. jag är så jävla arg på dig, fast samtidigt kan jag inte alls vara det minsta sur.
dra åt helvete eller kom och värm mig.
I know you don't want me but, PLEASE, deny it
du ligger med nån annan tönt
generation ex-singeln
där finns det
biten av dig
som jag aldrig kommer slänga
jag kanske vill, men jag kommer aldrig i hela mitt liv våga.
jag undrar om jag kommer vara 80 år och hålla den i handen
och tänka på hur allting var
varför jag inte var glad när vi hade det som närmast och bäst
varför jag inte insåg det då, hur nära jag kanske var
för jag kan se det nu
allt det dom sa - kanske det stämde?
men jag kommer aldrig slänga den sista biten av dig
sista biten vi sågs
sista kontakten
jag är den sista som kommer få dig
jag längtar men jag har ett nytt hem (rosa strumpbyxor)
- rosa&grå strumpbyxor
- svart cardigan
- svart klänning
- vita skor
- bikini
- trosor
- bh
sen hade jag beställt nån slags sminkpenna men jag fick inte med den för att den inte fick plats i kartongen, haha ok.


skin
fick ta mig ner för trappen till mammas sovrum:
- jag känner mig konstig i huvudet - värre än igår.
till slut fick jag stanna hemma.
förbannade jävla ångest, huvudvärk och sömnbrist.
jag skulle ha vart med emma efter skolan men nejnej, ångesten ville ta den dagen. fuck you.
felåt
different people
jag ville inte ljuga. inte mot dig. men du bryr dig inte, åtminstonde känns det så.
men jag vet inte. jag kanske bara inte uppskattar det jag borde uppskatta
i vilket fall ska jag gå i skolan imorgon
och jag har tunghäfta
du är för fin 413
21.56
du river i mig hela tiden, det blir jättefula märken
mamma blir inte glad då.
du har rivit sår på mig, tack vare att du river i mitt huvud
du river så hårt och allt känns på samma gång.
jag känner ingenting, men hur kan jag då känna det jag gör?
ingenting går ihop och jag känner mig bara obetydlig, sviken och besviken.
du är anledning till mina mardrömmar och mina dåliga vanor med sömnen
du är en av anledningarna till mina siffror i huvet
du gör så mycket ont, och så mycket gott
jag vet inte vad jag ska tycka och vilja.
hairstyle
vad ska jag göra?
young and old


sundance kid


oh
I'M LESS EMOTIONAL AT VADFANJAGHARGJORTIDAG.BLOGSPOT.COM
drömmer om att min pappa är otrogen och min mamma går på droger
kramar om henne och säger att allt kommer ordna sig
fast jag bara ljuger,
för det ordnar sig fan aldrig
fruit and almond
låter jätteäckliga men passar helt underbart.
men vi är ju tvärtom,
åtminstonde till hälften.
Du är inte äcklig, utan mest underbar och luktar gott.
jag är äcklig men passar helt underbart - till dig.
Eller skit i det där om tvärtom,
det är jag som är tvärtemot alla andra.
steg 2. fast ligger mer på steg --1 i ha-det-bra-skalan.
jag är rätt seg och ligger efter, som ett fasthängt tuggummi på en parkbänk.
eller som russin i en frukt & mandel-marabou.
klibbigt och ihopskrynklat,
fast i något annat som folk vill slita bort
men den stannar och följer med i tuggan.
jag kommer aldrig kunna släppa dig

motivationer och ambitioner
det är en tjej jag känner som har börjat avgöra sina val om att gå till skolan genom att finna "anledningar" till att gå. Till exempel: hon ska till stan imorgon. det är en anledning. för om hon inte går i skolan får hon inte åka till stan.
igår och idag hade hon inga anledningar, så hon struntade i att gå till skolan.
det där skulle aldrig fungera för mig, att ha en motivation till att komma iväg till skolan/eller vadsomhelst egentligen.
För jag hittar aldrig motivationer,
finns dom gömda under kudden i min säng?
six
det är det enda som inte gör så ont i mig
it makes me wonder why i'm leaving you behind?
orkar inte försöka mera, orkar inte imponera, orkar inte bevisa nå' mer, orkar inge' mer orkar inge' mer.
skolgården blir tom, till slut. även om det känns som en evighet att komma till den punkten. den blir tom och det enda man ser är kvarglömda godispåsar och blåsande löv över den grusiga fotbollsplanen. jag kliver på linje 833 för att kunna ta mig hem, det kör upp till skolan och det betyder att jag får gå 50-100 meter mindre. fast jag vet så himla väl att jag behöver egentligen gå den sträckan, minst 1000 miljoner gånger! det enda jag vet när jag går hem över det leriga gärdet som är alldeles för kallt och blåsigt, är att jag ska passa på att känna att jag gör något okej. jag gör något - jag går och går, lite fortare så fort jag kommit till den delen av gärdet där ingen ser mig, men där jag kan se alla andra.
wikipedia får bli en av mina bästa vänner. men samtidigt en av mina värsta. jag vet hur fel jag gör, jag vet hur dåligt det är, tar tips där ifrån och försöker ignorera faktan som är all sanning, medan jag försöker twista om det till en lögn. Nekar. det är ingen lögn. orden som står passar in, på mig. på riktigt. och det är det som gör mig så rädd.
faktan & den kalla texten om hjärtinfarkter jag försöker tänka bort den, att det aldrig kommer hända mig om det går så långt.
det enda jag hoppas är att psykologen Tove lyssnar och försöker hjälpa mig, hon är egentligen mitt sista hopp. Om detta inte går vägen kommer jag inte orka igen. jag kommer inte orka chansa.
jag måste ta undan o'boyen också. typiskt.
vi har väl inga hemligheter kvar
ni tystnar när jag kommer och skrattar när jag går
har ingen kreativitet längre, ingenting att berätta heller för den delen.
Har beställt tid hos psykologen Tove nästa fredag kl 2.
klockan är 18.13 - jag ska nog duscha och sen gå och lägga mig.
Sov knappt fyra timmar inatt. Natten innan det likaså, om inte sämre.
chance
But how?

vänder sig i sin grav
Det är som att du sett mig någonstans, och sett hur ful jag är.
Som om du sett mig innan för det hårda skal jag har, och insett hur patetisk jag är.
Att du redan sett mig på utsidan och tänkt att det fina finns på insidan,
men det du sökte fanns aldrig där.
Kanske ska jag sluta drömma nu, helst förevigt.
Men varje gång en liten bit från pusslet försvunnit, kommer du alltid dit och lägger tillbaka den.
Pusselbiten är som en del av mig, så när jag tappat pusselbiten så kommer du alltid och helar mig.
Du helar mig så jag blir deprimerad. Eftersom jag vet att det aldrig någonsin kommer bli vi.
Vi kommer aldrig någonsin mer att träffas.
Jag vet att den där slumpen som så många pratar om, att man bara träffas utan att det var meningen,
jag vet att den inte finns längre. Den har redan kommit och jag tog inte tag om den lilla tiden vi hade.
Jag önskar nog innerst inne att vi aldrig hade mötts.
Av någon anledning hade det nog varit bäst.
Så jag inte visste om att du fanns, hur du som är helt perfekt, bara var någon jag inte visste om.
Och jag kunde bara ha levt som jag gjorde tidigare.
Jag har börjat funderat nu, och har nog kommit i underfund med att jag inte orkar mer.
Jag kommer vara deprimerad igen, du har satt dina spår och ristat in dom i min kalla, livlösa hud.
Jag är alltid så kall om mina händer,
jag har funderat på om det kan vara för att ingen är där och håller om dom.
Kan inte du komma och hålla om mina händer en liten stund?
Jag känner mig allt för ensam, och jag tror inte. Jag vet att allt hade kunnat vara mycket bättre.
Om du var här.
jag skulle ge dig allting du pekar på
men bara när du inte hör, vågar jag säga så.
jag ska då skita på fem minuter vid en busshållplats
men när jag är i skolan och ute bland folk är jag relativt glad och skrattar. tänkte på det idag på matte-lektionen.
men jag vet inte, det är bara så.
oftast skrattar jag som allra mest när jag mår som sämst
questioneztizc
slutet har just börjat mellan dig & mig
tired
jag somnade mellan 15.00 - 16.00 i och med att jag inte sovit något inatt.
Ska till tandläkaren 13.50 imorgon, så blir sovmorgon! :)




stjärnorna lyser väl lika klart i din del av stan?
ska på Popadelica andra maj! jag ska träffa Elin <3 jag vill leva. Så jag saknar dig, min vän. Trots att min mamma fyller andra maj så ska jag få åka, och hon kanske ska skjutsa ner mig och sånt bara för att jag ville träffa Elin så mycket! ibland gillar jag mina föräldrar.
dear long lost penpal
jaa, Emma. tror du att du är den enda som önskar det? haha. Puss.
Saknar dig så himla mycket.
älskling, vi var alla en gång små



oh twisted words
Men jämt. JÄMT. JÄTM JÄMT. när jag är i den här hålan får jag inga telefonsamtal om vänner som vill hitta på något med mig. jag sover till 13-15 för att slippa se solen, veta att det är ljust ute och att jag kan passa på att gå ut. Jag vill inte gå ut. Med vem ska jag gå ut? jag är med mig själv hela tiden.
ensam. ENSAM ENSAM ENSAM. när jag gråter som mest är det ingen som kramar mig
ibland önskar jag att min mamma kunde hålla om mig en stund,
bara tills ögonen slutat läcka.
jag vill ju bara ha de där lockarna och en kram från din gråa tröja igen
IGEN IGEN IGEN IGEN IGEN IGEN
OCH ALLTID
I'm in the middle of CONFUSION
Om jag hade berättat allting för honom igår, som jag planerade att göra, så undrar jag hur jag hade känt och hur jag hade sett på livet just nu? skulle jag vara beredd att gå vidare utan problem, om han sa fina ord som han alltid gjorde förut? han har ju börjat tappa de fina orden nu.
Det kanske var ödet att han inte svarade igår, så jag inte skulle berätta... jag kanske bara inbillar mig själv att jag är redo.
fast den där rutan kanske är längre bort än vad jag tror, jag kanske inte klarar hoppet. Kanske bryter jag av mig hela jävla benet istället för att vricka foten?
it's in my blood
asking why I wasn't happy,
while we still had it?
It's a tragic habit that I have,
that I happen to have.
mitt nyår i bilder:


draget på balkongen:


sandra ville... sova? haha vene vad hon gör. och linnea dagen innan på mälarhöjdens berg:


pratat "vett" med alva innnan jag dragit ner draperiet, när jag spytt klart och kom ut från toan däcka jag lite fint runt
kvart i tio:


2 dagar senare; en station i Gävle:

someone I love will die
men jag är ingen amerikan och dom andra åt upp min glass.

what's so simple in the moonlight, in the morning never is
idag är det 6 månader sen vi träffades för första gången där i bollan vid änglarna. skulle göra allt för att få tillbaka det.
allt.
min kevlarsjäl
jag har inte blonda flätor i med en röd rosett i slutet. jag får inte dom killarna jag vill ha.
jag sitter ensam vid datorn och gråter. skriver med mina vänner över msn, klagar på läget.
i ett brunt risigt och slitet, oborstat hår med mascara under ögonen som rinner ner för kinderna och vet redan den snyggaste killen. han den där som aldrig kommer bli min.
jag vill ju bara ha honom, ta hand om honom,
visa hur kär jag är
hur mycket jag bryr mig
ska försöka sluta vara patetisk
ska sluta höra av mig
ska aldrig mer bli kär.
no cinderella story
Ska aldrig mer bli kär på riktigt.
with my friends, the junkies
- Jag vet. Alla har en period då de är kära i ett svin för att han är het. Du kommer fatta om ett år.
- Ignorera honom tills han hör av sig. Killar tycker om det.
- Förmodligen så är han van vid det. Det tar nog ett tag innan han hör av sig, men det är bättre än att du alltid är den som ska höra av sig!
Idas tips är bra tips. Jag kanske bara söker bekräftelse, jag kanske fattar om ett år att det här är helt fel att slösa tid på honom. Jag kanske lyckas klara mig ifrån att höra av mig, han kanske hör av sig sen. Jag kanske kommer lyckas ignorera honom.
Men fram tills jag fattar och kanske lyckas: Kommer jag må allmänt piss och vara väldigt, väldigt förvirrad.
nothing important...
concerned of where you are, with who you are and why we are so apart
Jag vill slippa ligga och gråta över en kille 12.42 på natten när jag ska sova för att vi aldrig ses och att det känns som om han inte ens orkar försöka.
Skriver upp alla rader i mobilen, om hur mina föräldrar kanske inte låter mig få åka på Emmaboda pga min ångest.
Jag orkar alltså inte vara kär, samtidigt som det är ganska fint. men också väldigt fult.
På samma gång.
january 1st and it's already clear: It's gonna be another shitty year
- du är full.
sen minns jag inget mer av samtalet, yeah. klockan var bara 21.29 då. Och efter att jag haft handen nere i toaletten ca 3 gånger så däckade jag. eller jag kanske hade däckat tidigare, jag har ingen aning.
alltså:
ca 22.00 - 02.00: däckad
02.00 - blabla: spyhinken was my home
idag är jag sjukt jävla bakis. kan inte ens dricka vatten eller juice utan att spy upp det. Ovärt.
Bilder kommer senare. Nu ska jag spy


